Förmiddagen var nice. Chillade med kompisar, åt god mat och luffade runt i skolan. Sen följde jag med Domme till gymmet och då hände det.. Fan. Bajs, tårar, smärta och svek.. det känns så tungt på hjärtat.
Imorgon, ännu en skoldag och ännu en dag då man måste "face the world".. Så mycket som jag vill säga men det går inte. Jag kan inte, får inte ut orden..

Det känns bara som att jag vill lägga av med allting. Lägga mig i sängen, dra lakanet över huvudet och somna. Sova livet ut bara, passera dag efter dag utan att behöva gå upp och se allt. Det vill jag inte, jag vill inte vara tvungen till att göra det. Jag vill inte behöva undra hur folk ser mig, hur de tänker om mig eller vad jag behöver göra för att få folk att tycka om mig. Jag vill inte behöva bry mig om vad folk tycker och tänker om mig. Jag vill skita i alla, lägga mig ner i min trygga säng där ingen kan komma åt mig. Som vi var när vi var små, jag som liten flicka trodde att ingen någonsin kunde skada mig när jag låg i min säng, att om jag drog lakanet över huvudet så försvann alla problem och alla läskiga saker.. Allt försvinner i mörkret..

It's not a cry that you hear at night,
It's not somebody who's seen the light.
It's a cold and it's a broken Parisa..

/Blääh..