Känner att någon behöver nypa mig i armen. Vrider mig från sida till sida, provar ligga på magen - nej, obekvämt, tillbaka på rygg. Något fattas. Dina armar omkring mig och plötsligt känner jag tyngden. Tyngd vid ögon och huvud. Allt blir svart.
Plötsligt är dina armar omkring mig. De värmer mig fast än det är varmt. De värmer det tomma hålet i magen. De smeker min hud, längst armar och ben, mage och bröst, hals och ansikte. Dess lukt, det doftar som rosor i näsan. Det nästan sticks, fast på ett bra sätt.
Ögonen fylls av tårar, känner att jag behöver släppa allt och gråta mot ditt bröst. Hur ser du mig då? En som bara gråter hela tiden?
Lyssna på mig. Bara en blick mot ditt håll och jag vet, det är du och jag som gäller.

Livet är som ett hjul, det snurrar och snurrar och ibland stannar det till för ett andetag.
Gåshud.. jag saknar dig.

/Nora Parisa